Det fanns en tid...

då allt var bra. Jag pratade med en kompis idag i skolan om hur det var att rida på ridskola när man var mindre och inte kunde något. Man hade inga krav och allt bara rullade på, hästarna gjorde allt och det fanns inget press från någon i omgivningen.
Helt plötsligt så blev man bättre och bättre och alla runt omkring i ens omgivning började prata om en och satte krav på en som ibland var omöjliga att klara av.
Varför kommer dessa krav upp? Varför ska omgivningen lägga sig i det man gör när man rider?
Det började bra i stallet när jag började vara skötare som en mindre tjej, alla var snälla och pratade med alla och man var aldrig ensam. Man red helt som vanligt och allt var kul och man pratade om passen efter man gjort klart hästarna. Man var också helt ärlig om hur passet var.
Men allt förändrades, när jag vann KM i dressyr och hoppning på ridskoleponny så blev kraven helt andra på mig. Jag började hålla mig undan, alla pratade inte med mig längre? Vad hände? Jag tävlade ju bara och råkade slå den som alla trodde skulle vinna, var det något fel?
Men det släppte efter ett tag och efter 4 månader fick man iaf ett hej i stallgången. Men detta varade inte länge det heller, när jag fick börja rida en privatponny (Maddes ponny), så var ingen med mig längre,jag var ensam, detta gjorde att jag slutade som skötare och red en gång i veckan fortfarande.
Jag tog med mig min foderponny några gånger när vi hoppade för det tyckte vi var kul, jag och ridläraren vill säga! Ingen annan tyckte det, våran då varande lärare viste hur duktig min ponny var och vi hoppade bana på 110-115cm och vissa hinder högre, och det var samma bana som alla andra hoppade fast lägre.
Jag klarade mina höjder jätte bra.
Detta fick jag ta skit av! Jag hörde röster om att jag ville skryta över hur duktig hästen var och hur bra jag var! Men vad kom det ifrån? Jag sa inte att ridläraren skulle höja? Det var hon som gjorde det, varför ska jag hoppa hinder på 60 cm, när jag tränar och vill bli bättre?
Det är en sak om man hoppar hemma på skoj eller gymnastikhoppning så finns det ingen anledning av att hoppa högt, men när man tränar vill man bli bättre och testa sina gränser. Men det fick man tydligen inte? Det är ju en sak om man hoppar 120-130 flera gånger i veckan eller något när man ändå inte ska tävla på några höjder, det är kanske lite onödigt?
Efter detta slutade jag helt på ridskola. Efter det är jag knappt på någon ridskola längre.
Varför finns det en sådan svartsjuka eller vad man kan kalla det?


/Sandra

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0